Om Lars Ohly

Jag föddes 1957 på Karolinska. Sedan dess har jag bott på många olika ställen, men alltid i Stockholms län. Sedan 1978 bor jag på Södermalm, min hembygd.

Jag bor tillsammans med Åsa och min son Max. Felicia, min dotter, har nyligen flyttat till eget. Åsa, Max och Felicia är de viktigaste personerna för mig. Dessutom har vi två hundar – Vilja och Lycklig – och två katter – Kasper och Tax

 Våra hundar Vilja och Lycklig. Vilja är en sådan där farlig kamphund, en Staffordshire Bull Terrier, och Lycklig är en Jack Russel Terrier

 
Idrotten och särskilt fotboll har stor plats i mitt liv. Jag har säsongskort på Djurgårdens fotbollsmatcher och missar sällan en match. Med några kompisar från facket åker jag även på bortamatcher när jag kan. Jag försöker också hålla igång själv och tränar regelbundet.

Förutom idrott är film och böcker (främst skönlitteratur) några av mina fritidsintressen. Jag gillar också att lyssna på rock och hårdrock. Några favoriter är Danko Jones, Pink Floyd, Led Zeppelin, U 2, Bob Hund, Sahara Hot Nights, Nina Ramsby och Thåström. Om somrarna snickrar jag gärna på torpet utanför Gnesta.

Det finns mörka sidor i mitt liv. Till exempel gick jag 1970, när jag var 13 år gammal, med i Folkpartiets ungdomsförbund. Ganska snart gick jag ur och vände mig vänsterut. Det som påverkade mig mest var internationella frågor; Vietnamkriget, apartheid i Sydafrika, förtrycket i Palestina och Latinamerika. Idag är Palestinas rätt till självständighet, kurdernas rätt till demokrati och människovärde och motståndet mot USA:s krig i Irak och Afghanistan de viktigaste internationella frågorna.

På sommarstället i Gnesta

Efter gymnasiet, 1976, började jag jobba på SJ. Jag arbetade först som spärrvakt och sedan som tågvakt. Jag gick tågmästarkursen och blev så småningom tågmästare (konduktör).

Jag har haft mängder av fackliga uppdrag inom Seko (tidigare Statsanställdas Förbund) och jobbat med olika fackliga frågor som löner, arbetstider, arbetsmiljö, internationell solidaritet och fördelningsfrågor.

1987 valdes jag till ersättare i vänsterpartiets partistyrelse. 1990 blev jag ordinarie ledamot. 1994 fick jag tjänstledigt från SJ för att bli partisekreterare. Jag är fortfarande tjänstledig och har kvar min anställning på SJ. 1998 valdes jag in i riksdagen och 2004 blev jag ordförande för vänsterpartiet.

Det jag brinner mest för i politiken är att utjämna skillnader i makt, inflytande, förmögenheter och inkomster mellan klasser, mellan män och kvinnor, mellan regioner och mellan länder. En rättvis politik som alltid tar ställning för dem som har minst och som inser att de som har mest måste betala för att den ska bli verklighet, helt enkelt.